Tron på förutsägelse och ödet
Tron på förutsägelse och ödet, vare sig det är ont eller gott: Förutsägelsen och ödet är Allahs eviga vetenskap om helheten, som utgörs av alla skapade företeelser som existerar, förhållanden som gäller dem emellan samt de lagar som styr dem. Allt är avvägt, mätt och skrivet i förmaningen, vilket är i det väl bevarade bladet hos Allah. När, var, hur, egenskaper, omständigheter, orsak och verkan. Detta på grund av Allahs obegränsade kunskap, allsmäktiga, väldiga förmågor och för att Allah har sammanbundit helheten med lagar som styr varje del i skapelsen. Varken ändring eller vanförställning, brist eller ökning kan förekomma i Allahs lagar. Ingen människa vet vad som kommer att hända henne förrän det sker, men Allah vet allt vad som kommer att hända i världen, även innan det äger rum. Han känner till det förflutna, nutiden och framtiden.
" Allting har vi sannerligen skapat efter proportion och mått."(Al.Qamar,54:39)
För förnuftet och intellekt är förutsägelse och ödet, ingenting omöjligt. Snarare bekräftar förnuftet allt detta, eftersom allt har bevisats i tecken runt om och i oss själva. För att närmare förklara, kan jag exempliera med en arkitekt som gör en planmässig ritning för uppbyggnad på ett papper. Byggandet försiggår och utförs i enlighet med den genomtänkta planen. Så tiden är inte ute förrän bygget är på plats ut i verkligheten och identiskt med ritningen. Ingenting saknas eller läggs till. Hur kommer det sig att vi accepterar en sådan tanke och förnekar att Allah, Skaparen av allt, kunde ha skrivit hela världens mått på allt från begynnelsen till uppståndelsen.
Sedan eftersom Han har fullständig förmåga och kunskap blir måttet exakt det samma som inträffar. Det finns alltid oberäkneliga omständigheter som gör att människan lyckas eller också misslyckas i den bedömning hon gör eftersom hon på förhand inte kan räkna ut (inträffandet av) en viss framtida händelse. När den Allsmäktiga Allah mäter blir ingenting okänt eller oberäkneligt för Honom. Alla angelägenheter, som inträffar i världsalltet överenstämmer exakt med det Han har skrivit och mätt redan innan skapelsen blev till.
Allah sände sina budskapsbärare med heliga skrifter för att visa människorna vägen till lyckan eller misslyckandet. Han gav människan förståelse, gott förstånd och klokt omdöme, om vad den rätta vägledningen är och vad en villfarelse är. Förmågan att skilja mellan rätt och fel är det mest värdefulla Allah har skänkt till människan. "Vi har tilldelat henne (människan) rätta vägen, antigen är hon tacksam eller otacksam."(Al.Insan,76:3)..."Och givit henne både hennes syndfullhet och hennes gudaktighet! Lycklig den, som håller den ren. Olycklig den, som begraver henne uti synd. "(Ash.Shams,91:8-10)
Förutom att Allah gav människan förmågan att vinna kunskap, gåvan att tänka och reflektera, känslan för vad som är rätt och fel, gav Han henne ett visst mått av vilja och handlingsfrihet. I denna friheten ligger människans verkliga prövning. Hennes kunskap, visdom, särskiljnings förmåga och frihet att välja sin handling blir alla testade och prövade. I detta test har inte människan tvingats välja någon speciell väg annars skulle syftet med prövningen ha förfelats. Om du i en examination tvingas att skriva ett visst svar på en viss fråga är examinationen fullständigt meningslös. Din kunskapsnivå kan bli rätt bedömd bara om du tillåts svara fritt på frågorna utifrån dina egna kunskaper och ditt förstånd. Likadant har Allah givit människan val och handlingsfrihet för att hon ska välja det hon föredrar och anser vara det rätta för henne.
Allah har av människan efterfrågat vissa gärningar. Med den tilldelade val- och handlings- friheten väljer människan eller förkastar dessa gärningar, som Allah har efterfrågat. Gärningar är kriterium för belöning eller straff. "Om någon handlar rättskaffens, är det till hans eget bästa och om någon handlar orätt är det till hans egen skada; ja, din Herre är ej den, som gör tjänarna orätt."(Fussilat,41:46 )
Skillnaderna mellan människor och andra varelser är det tilldelade förnuftet, intellektet, förmågan att välja och handlingsfriheten med tanke på förpliktelse och belöning.
Om en tjänare tvingas till speciell handling blir det inte någon räkning, därför att denne saknar valfrihet. Det är svårt för icke troende människor att nå överensstämmelse med att Allah är skaparen av människan och hennes gärningar, vare sig goda eller onda med ett övertygande om Allahs rättvisa och med att människan gör sin handling vilken hon vill och väljer och att på detta beror hennes belöning. Det skulle annars vara någon idé att skicka profeter, sända böcker och sätta lagar för att följas om Allah har redan skrivit tjänarens gärningar, som han ska utföra och sedan straffa honom för det?! Alltså är människan en del av helheten som Allah skapat. Har inte människan hörsel, syn och förnuft som Allah har skapat. Ger inte människan och tar, kommer hon inte och går och detta har Allah gjort möjligt. Så det är Allah, Skaparen som skapat människan och hennes gärningar. Hon väljer dock samtidigt de viljemässiga gärningarna och detta har Allah gjort möjligt för att kunna belöna människan. När Allah mäter att människan gör så och så i fritt val , tvingar Han inte människan med det till en speciell handling, utan Han mätte och visste evinnerligen att människan skulle komma att välja denna handling. Det blir aldrig misstag i Allahs vetenskap. Detta är snarare ett bevis på Allahs fullständiga och omfattande kunskap.
Vissa individer säger att människan inte har något val och att hon tvingas till ett visst handlande och att hennes strävan är ogiltig för att den ändrar ingenting av vad som evigt föreskrivits. Är det rätt att säga så? Varför säger då Allah så här om domedagen: "Stunden kommer sannerligen, min (Allahs) vilja är att hålla den dold, för att varje själ skall belönas efter det hon strävar."(Taha,20:15)
De som har lyckats tro på förutsägelse och ödet vet att vad Allah mäter och bestämmer beror på hans fullständiga kunskap, vishet, rättvisa och barmhärtighet. Honom tillhör pris och herraväldet. Ingen ont eller orätt finns i hans mätning och bestämmande. Profeten sa om Allah: "Allt gott i dina händer, det onda hör icke till dig." Koranen säger: " Allah gör säkert ingen ett grand för när, och är det en god gärning, så gäldar han den i dubbelt mått och från honom ger stor lön."(An.Nisa,4:40) "Ja, din Herre är ej den som gör tjänaren orätt." 41:46 Det är människan som förorsakat ondska och orätt på jorden. Allah är Överseende, Kärleksfulle och Självtillräcklig. Han är upphöjd över all ondska och orätt. Hur vill Han hans tjänare orätt, när Han själv beordrar, avvisar, förbjuder orätt och uppmanar oss att göra goda gärningar?
Det går inte att vara olydig och sedan säga"så har Allah mätt för mig". När Allah förbjuder synder och gör de motbjudande för människor, skickar profeter och sänder böcker och om människan avsiktligen efter allt detta syndar utan något tvång - då när det intäffar för henne någon händelse, som hon förtjänar, kan man inte argumentera att det är Allahs vilja "ödet". För detta var hennes val att vara orättfärdig, envisas med att synda och följaktligen får man det som man förtjänar. En kontrast är hemsökelse, ty här handlar det om saker och ting som man själv inte har valt eller kunnat påverka. Till exempel, om man blir påkörd av en bil långt uppe på trottoaren, om man får blindtarmsinflammation och måste opereras dagen innan man ska åka på semester. Då kan man ha ödet som en ursäkt. Allah säger: "Ingen hemsöker er på jorden eller i ert inre, utan den finns i en skrift (Al-Lauh Al-Mahfuz), innan vi bringa den till stånd--detta är säkert lätt för Allah."(Al.Hadid,57:22)
Tron på förutsägelse och ödet är en del av islamiska aqeeda. Den förebygger frustration då katastrofer inträffar. Denna undergivenhet inför Allah innebär inte hopplöshet och förtvivlan och det är inte heller en ursäkt för att ge upp ansvaret. Denna tillit till Allah, skall vara som motivation att arbeta med hopp och mod.
"Och säg: "Handla (rättskaffens), Allah skall se era gärningar och hans apostel och de rättrogna likaså. Ni skall återföras med den, som känner det fördolda och det uppenbara och Han skall tala om för er vad ni gjorde."(At.Tauba,9:105)
Denna tro bär med sig en belåtenhet och sinnesfrid, därför att människan som tror på den vet att den som hemsöker henne skulle aldrig missa henne och det som missar henne, skulle aldrig varit avsett för henne. Inget tvekande eller vacklande kommer att finnas i hennes handlande. Hon besluter sig och skrider till handling utan någon rädsla eller fruktan. Hon blir inte sorgsen för något som redan skett, blir inte dyster för nuet, och inte heller ängslig eller orolig för framtiden. Hennes själ är god, hennes tankar är sunda.
Man kan säga att tron på förutsägelse och ödet är styrka för starka, ursäkt för svaga, motiv för den som strävar efter arbete och argument för den som fruktar arbete och inte klarar av det. Faktum är, att muslimen som låter bli att arbeta och har till ursäkt att han förlitar sig på Allah, i själva verket gör han tvärtom vad Allah och profeten har sagt, därför att vi är förpliktade att arbeta i enlighet med vad som står i den heliga boken och profetens hadith (profeten Muhammeds lärdomar, uttalanden och gärningar, som noggrant insamlats och nedtecknats av hans följeslagare) i överenstämmelse med ovannämnda verser.
