..Diana Beatty"s väg till Islam
Jag växte upp i ett någorlunda Kristet hem i Colorado, USA. Religion var aldrig något viktig ämne hemma. Min far var uppfostrad som Mormon och min mor som Protestant. Som tonåring blev jag nyfiken om Gud, om Han existerade, och om så, vad betydde det för människorna. Jag studerade Bibeln och annan Kristen litteratur med omsorg. Även i gymnasiet, märkte jag att det fanns tydliga motsägelser i Bibeln, speciellt när det gäller Jesus (frid vare med honom) natur. På några platser verkade man säga att han var Gud och på andra platser att han Guds son och andra endast människa. Hursomhelst, jag trodde att dessa motsägelser fanns där, bara för att jag inte förstod vad jag läste. Först vände jag mig till "The Church of God" efter att fått en massa litteratur från dem via post. Jag var imponerad av dem p.g.a. att de närmade sig religionen på ett mer logiskt och vetenskapligt sätt än jag någonsin sett förut. De hade som praxis att inte äta griskött, ha samma helgdagar som Jesus, etc. Jag var med på en Gudstjänst en gång, men av någon anledning gick jag aldrig igen.
När jag studerade vid högskolan, blev jag engagerad i Bibelstudier genom en "korstågsrörelse" för Kristus vid studentområdet Jag ville verkligen förstå Guds sanning, men jag kunde bara inte se vad den var, och jag trodde bibelstudierna skulle hjälpa mig. De gjorde det. Vid samma tidpunkt mötte jag en Muslimsk man. Jag blev nyfiken varför han bad som han gjorde, så jag började läsa Koranen. Mycket snart insåg jag att det fanns en aspekt av Islam som jag hade missat i Kristendomen: dyrkan. De flesta böner jag någonsin hört bestod mest av "Jag vill ha det här, snälla ge mig det!", med den enda riktiga dyrkan som "tack Jesus för att du dog för mina synder". Jag undrade, men Gud då? Jag var övertygad om att Islams Gud var samma Gud som jag trodde på, men jag var fortfarande osäker på vem Jesus var. Jag var rädd för att tro att han inte var Guds son, för hela livet hade jag trott att en sådan tro skulle leda till evig bestraffning i helveteselden.
Ledaren vid mina Bibelstudier, hade gjort missionsarbete bland Muslimer i Algeriet, så jag bestämde mig för att ställa några frågor till honom, därför att vid den tiden var jag ganska förvirrad. Jag frågade honom vad som skulle hända min Muslimske vän, och han svarade mig att han skulle hamna i helvetet, utan tvekan. Jag frågade honom hur Koranen som var så lik Bibeln, kunde vara falsk. Han sa att det var ett instrument för Djävulen att övertala människor till otro. Slutligen frågade jag honom om han hade läst Koranen, med avsikt att därpå fråga om någonting jag själv läst i den. Han svarade, "Nej, jag försökte, men den fick mig att må illa". Jag blev förvånad och gick snabbt iväg.
Denna man som jag respekterade som en kunnig ledare, som hade arbetat med muslimer många gånger, visste inte lika mycket om Islam som jag lärt mig under några få månader. Ändå var han inte ifrågasättande eller nyfiken. Han var säker på att min vän skulle hamna i helvetet och att Koranen var ett verk av Djävulen. Plötsligt förstod jag att det inte fanns något sätt han kunde veta säkert förutom om han inte studerat Islam, och tydligen hade han inte det. Detta var min första ledtråd till att Islam var vägen till Guds sanning. Al-hamdulillah (Pris ske Allah) att jag hade denna konversation.
Jag började studera Koranen mer, och efter ett par månader sa jag Shahada (Trosbekännelsen). Detta var för mer än ett år sedan. Jag lär mig fortfarande, strävar efter att finna Guds sanning. Jag är så tacksam att Gud har guidat mig. Här finns den sanna religionen, som kan stå emot vilken test som helst när det gäller logik och förnuft. Precis som jag alltid tyckt att religion borde vara. Den borde vara begriplig och förnuftig, den borde vara logisk.
Detta var historien om hur jag kom till Islam. Hursomhelst tycker jag att det borde sägas hur tacksam jag är, att jag inte träffat många muslimer innan jag blev Muslim. Vid universitet som jag går på, är majoriteten av Muslimerna kalla och distanserade. De verkar vara dömande mot alla som är eller som verkar vara icke-Muslim. Om jag känt dessa människor, skulle jag ha vänt mig från Islam p.g.a. att dess representanter verkade så kyliga. Muslimer har ett otroligt budskap att dela med sig - sanningens budskap! Jag hade ingen idé om vad Islam var innan jag mötte min vän. Om Amerikaner [övs. anm. även svenskar!] bara kunde förstå vad Islam är, skulle det vara mer öppna, därför att det är SANNINGEN. Dessutom måste jag säga att detta var det svåraste jag någonsin gjort.
Att konvertera till Islam har tvingat mig att vara olydig mot mina föräldrar, p.g.a. att de inte kan acceptera saker som att fasta, bära slöja eller att undvika förbjuden mat. De tycker att detta är nonsens, och jag har haft en kamp hela tiden med att göra det som jag tror på och på samma gång försöka att inte förlora min familj. Jag har inte ännu börjat använda slöja, men jag vill börja med det inom kort. Jag har fruktan att göra det eftersom jag kanske blir nervärderad (åtminstone tillfälligt), men jag är ivrig att göra det, eftersom jag längtar att vara ärbar/blygsam inför Gud, på det sätt som föreskrivits för kvinnor.
Översättning av Jonas
